HannyBunny

Alla tårar jag grät
I min ensamhet
Var för dig.
Du vässar dina klor,
Jag målar läpparna med blod.
I den frostkalla natten
Jag så många gånger såg
Vad jag inte fick se
Och hjärtat frös sakta till is.
Ditt svek drev mig in
På mörka stigar
Som stack ännu en kniv i hjärtat.
Du var nattens varelse,
Jag endast en skugga av mitt forna jag
Dina ord kan inte längre såra
Alla lögner är redan sagda.
Och regnet blev vår vän
För vem kan se tårar
När änglarna gråter?


Den här dikten skrev jag till en som betyder mycket, men det kan aldrig bli som förut mellan oss.