OurWorld
http://web1.ourworld.com/v11/tracking?source=ref_link&user_id=2893086
En vecka...
En vecka sedan nu. Det gör fortfarande ont att tänka på att du är borta. Men jag har nog förstått det nu. Ändå kan jag inte låta bli att hoppas att du ska logga in på msn igen. Fast det är ju omöjligt vad jag vet. I evigheten har man väl andra sätt att kommunicera. Jag saknar dig som bara den! Jag försöker att vara stark och inte gråta för det var så du ville ha det. Men klart man gråter när någon som hade en stort plats i sitt liv dör. Men jag kommer klara mig igenom det här. Det vet jag. Fast det kommer alltid finnas ett hål i mitt hjärta. Miss you so much! <3 Läser igenom vår sista chat och fastnar alltid vid dina ord: "nu har jag skrivit färdigt mina avskedsbrev. ska snart gå och tappa upp ett bad. det kanske låter sorgligt, men det är det inte. det är jag som har kontrollen. man gör det bästa av de kort man har fått, helt enkelt". Det både gör mig sorgsen och tröstar mig. Konstigt. Men det som tröstar mig mest är "det känns bra, med tanke på omständigheterna. ett stilla lugn infinner sig". Det tröstar eftersom jag vet att du slipper cancern nu.
Daniel säger:
Ja, det är liksom så här jag vill dö, med värdighet och integritet, inte som ett kolli som tynar bort i en sjukhussäng. det som jag hade i min sig på YF var inte bara tomma ord. integrity is the very last inch of us. every inch of me shall perish. except one.
Daniel säger:
vi är lika du och jag, det har jag märkt under tiden jag lärt känna dig. det är konstigt hur lite det krävs för att göra någon mjuk och känslig och någon annan hård och kall.
Nu känns det bättre
Men jag har väl iaf tagit mitt farväl nu och är rätt lugn igen. Kanske inte imorgon natt kl 3 då, men annars så känns det rätt bra.
Var på vårdcentralen i fredags och kollade medicinen. Eftersom det har flytit på rätt bra på sistone så fick jag behålla samma medicin och dos Det tackar vi för! :) Så återbesök om en månad. Jappjapp! :)
Jag saknar dig!
"But as you said goodbye I almost died." Jag kan inte sova för jag gråter så mycket. Nu är det nästan 24 timmar sedan du skrev ditt sista meddelande till mig: "Jag ska gå nu. 3/3 kl. 3... ta hand om dig. ILY *love*"
Jag orkar inte med det här. Vem ska jag prata med nu? Det var ju dig jag sa allt till! Det sista du sa till mig på låten var att du älskar mig och jag orkar inte lyssna på det igen fast jag vill. Så när du sa att du bestämt vilka låtar du skulle ha i din spellista och vilket bildspel du skulle ha på handdatorn. Jag sa att jag hoppades att det var vackert och du svarade: "det är det. det är du". Mitt hjärta brast då. Och nu kan jag inte få ur huvudet att det sista du ville se innan du dog var mig. Jag som inte ens tycker jag är vacker, men du såg något hos mig i alla fall. Till och med in i det sista så trodde du på mig! "You loved me when I couldn't love myself". Det sista ämnet vi pratade om var att du tyckte jag skulle skicka "Toms tårar" till ett förlag. Du sa att den var så vacker att den skulle ta mig in i författarvärlden. Jag funderar på att skriva klart den och skicka in den som en hyllning till dig.
Jag vet inte hur jag ska klara nätterna och dagarna utan dig ju! Jag förstod inte vilken stor plats du verkligen fått i mitt liv innan du försvann. Var är alla regnbågar när man behöver dem?
"I screamed down the phoneline: So is this the price of love?"
"I gave him my heart now he's left it to die and I know I can't go back. "
"He said: There's no hope but babe you can wait for that dove"
JAG SAKNAR DIG!
R.I.P. Daniel! 3
3/3 kl 3 fick jag min sista låt av dig. "Things left unsaid". Jag lovade att inte gråta, men efter ditt meddelande på slutet så måste jag. Jag kommer sakna dig Daniel! Du var för fin för den här världen och du förtjänade ett bättre öde. Det enda som tröstar mig nu är att jag fick finnas där till slutet. Jag var där tills kl 3 då du kröp ner i badet med tabletterna, din favoritdrink, din mp3 och ditt bildspel. Ditt vackra bildspel av mig! Tack för allt du gav mig! Du gjorde mig alltid glad! Tack för att jag fick finnas i ditt liv! Vi hade aldrig träffats utan YF och jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen för det just nu. Glad för att du förändrade mitt liv, ledsen för att jag fick uppleva att förlora dig till döden. Som du sa så spelar det ingen roll vad vi säger nu, för allt är över. Men jag älskade dig på något vis. Vet inte hur man ska förklara det. Men mitt hjärta saknar dig redan så det har gått itu. Vem ska nu förstå allt det där mörka som bara du fått höra? Jag hoppas du har det bra var du än är nu. Ta hand om dig vännen! Vi ses kanske i nästa liv...
Dikt jag skrev, men som du inte hann läsa:
My heart is breaking
In front of me
My body is aching
Will it always be?
To night is the night
You’ve said good bye
You’ll give up your fight
You choose to die
Yeah, I will scream
But I forgive you my friend
We’ll always have our dream
Just know that I loved you ‘til the end
R.I.P. Daniel