HannyBunny

Jag är trött på att ni inte ens försöker sätta er in i hur jag tänker. Att ni väljer hennes sida har jag inget emot för hon är en mycket trevligare person än jag. Men snälla har ni ens försökt se på mig som något annat än en tjurig barnunge? Ni tror att jag inte vet vad hon har gjort för mig och ställt. Fan, det vet jag mycket väl! Jag älskar henne för det och kommer alltid att göra! Men har ni ens försökt fundera på hur det varit på senaste tiden? Det som fick mig att landa i mitt hål den här gången det var hon med sin klumpiga kommentar för ett tag sen. Jag har förlåtit henne för det, men såren sitter ändå kvar. Att ens egna vänner inte kan låta en få gå vidare i livet. Jag har gått i kortärmat bara för att hon skulle se att det inte var så längre och så kastade hon det i mitt ansikte. Det sätter sina spår ska ni veta. När hon sedan ställer sig och skriker på mig ute bland folk och jag inte ens kan få säga ett enda ord lugnt utan att hon skriker "Håll käften, nu är det jag som pratar" medan det står en massa småkids runt omkring och skrattar. Tror ni jag mår bra i den situationen? Nej, jag mår svindåligt och vill kräkas där och då! Sedan kanske min kommentar till henne inte var det bästa svaret, men jag menade aldrig att jag inte uppskattade det hon sa. Men att lämna Linköping är något jag funderat på länge och jag fick inte ens en chans att förklara hur jag menade. Hon bara skrek på mig. Sedan blev hon sur för att jag gick, men jag vill inte att folk skriker på mig samtidigt som alla runt omkring står och skrattar åt mig. Låt mig istället få gå undan och lugna mig! Det enda jag har begärt båda gångerna är att jag ska få sitta i lugn och ro så att jag inte ska säga något jag ångrar. Tyvärr har hon inte respekterat det någon av gångerna och då har det blivit som det blivit. Hade jag bara fått vara ifred hade det kanske blivit annorlunda. Det jag försöker få fram är att jag är tacksam för allt hon har gjort och alltid kommer att älska henne. Jag orkar bara inte med att hon får mig att må så dåligt i allt det bra. För enda sedan den där dagen för några veckor sen har jag gråtit mig till sömns  varje dag. Jag har tappat tron på mänskligheten. Ni kanske fortfarande tycker jag är tjurig och omogen, men låt mig få vara det då! Jag vill bara få må bra. Och nu sa jag faktiskt till henne att om hon ville reda ut nått kunde hon ringa. Men hon har uppenbarligen inget intresse av det. Och det är säkert mitt fel och jag förstår henne. Men är det någon som försöker förstå mig?
Sedan får ni själva välja om ni vill vara mina vänner eller inte. Men säg till mig om ni inte vill det! Jag är iaf ärlig och säger när jag inte orkar! För att älska en person räcker inte alltid!