HannyBunny

Ni tror att jag inte förstår vad jag gjort de senaste dagarna men jag är väldigt medveten omdet. Tack för alla utskällningar de gör mig bara starkare i mina beslut. Jag ångrar verkligen inte vad jag gjort och de beslut jag fattat. Varje andetag ger mig mer styrka och jag vet att jag har funnit min väg. Jag orkar inte må dåligt längre och om det är folk som kalalr sig ens vänner som får en att må som sämst så är det inte värt det. Jag tänker radera vissa ur mitt liv och det är bara så. Ni tror jag gör ett misstag, men jag är säker på att bli av med en sak som får mig att må piss förmodligen inte skadar mig mer än om den fanns kvar i mitt liv. Kanske borde jag prata ut med henne på riktigt, men aldrig att hon får en plats i mitt liv igen. Nej, inte ni andra heller. Jag ska finna min väg hem och då är ni inte välkomna. Ledsen men så är det...
Just nu håller verkligen inget mig kvar här och jag är säker på att mina veckor borta härifrån kommer göra det än mer uppenbart. Kanske kommer jag inte ens tillbaka hit mer än för att hämta mina saker. Eventuellt för att avsluta terminen, men efter sommaren är jag nog borta.
Om två veckor är jag i Dortmund! YAY! Mitt livs äventyr kännsdet som och det håller mig verkligen flytande. Dortmund! Jag kan redan andas luften på flygplatsen. För där har jag ju varit innan faktiskt ^^

Och till alla er suckers som tror att jag begått misstag! Jag är ledsen men för första gången i mitt liv ska jag verkligen sätta mitt eget välbefinnande i första hand och om det betyder att offra en kompis eller två eller 1000 så kan jag ta det. Jag ska må bra igen och om vissa bara ska trycka ner mig på botten hela tiden så är det inte svårt att lämna er. Visst är jag lycklig för den tiden som var bra med er, men nej det funkar inte längre. Byebye till er! Ha bra liv för det förtjänar ni faktiskt. Jag tror ni förlorar mer än vad jag gör egentligen. Men tro inte att jag inte vet vad jag sysslar med för det gör jag! Jag försöker få mig själv på fötter igen!

Nu ska jag försöka sova. Sömnen är inte min vän längre tyvärr. Men drömmarna är det ibland. Så kanske drömmar jag om isrinkar och ögon som ser på mig med kärlek i blicken. För i drömmarna är han faktiskt min och då är jag lycklig. Kanske kommer det en dag då det blir sant, kanske inte. Det spelar ingen större roll för allt jag begär är att må bra igen och det behöver jag ingen pojkvän för att förverkliga.