kapitel 2
Tom
Sakta vandrade han runt i parken och njöt av att för en gångs skull vara ensam. Det här behövde han verkligen. Inga fans som skrek, inga kameror. Där fanns bara han och månen. Han kunde se floden där framme. Någon stod på bron som ledde över. Rent instinktivt drog han huvan längre ner över huvudet och vände ner blicken i marken. Ikväll ville han inte bli igenkänd. Och tjejen som var där framme verkade vara på väg åt hans håll. Men han mötte aldrig någon. Istället nådde han bron och såg de röda fläckarna i snön. De var skrämmande tydliga. Det kunde väl inte vara blod? Han lyfte blicken och såg ut över floden. Månen speglade sig i vattnet och lyste upp de små krusningarna som bildades då vinden lekte över vattenytan. I mitten av floden låg en flicka och hennes långa hår bredde ut sig åt alla håll. Men vänta nu... En flicka i vattnet? Men hon måste väl frysa ihjäl? Varför låg hon där? Och så blek hon var.
Tom sprang snabbt ner till vattnet och märkte inte de små röda dropparna i snön bredvid flickans spår. Han hann knappt reagera på hur kallt vattnet var innan han vadat ut till henne och lyft upp hennes lilla kropp i sina armar. Han kände hur hon skakade och såg tårar sakta rinna ner för hennes kinder. Så snabbt han kunde gick han upp i vattnet. Men vad skulle han göra nu? Hon var ju så blöt och kall. Snabbt bestämde han sig för att springa med henne till sitt hotellrum. Hotellet var ändå så nära. Flickan i hans armar rörde lite på sig och viskade tyst:
?- Du skulle ha lämnat mig i vattnet. Varför lät du mig inte dö?
För att undvika eventuella fans sprang Tom upp för brandtrapporna på baksidan av hotellet. Så tyst som möjligt smög han in på sitt. Tjejen var fortfarande väldigt kall. Hur skulle han göra för att få henne varm? Han bar in henne på toaletten och lät duschen vara på tills vattnet var tillräckligt varmt. Då satte han flickan på golvet och började skölja henne med varmt vatten. Sakta började hon få lite mer färg i ansiktet. Hon reagerade inte på hans behandling utan satt bara där och stirrade tomt framför sig. Tom var orolig för henne, men hon andades lugnt. Men den där blicken. Han hade aldrig sett någon med så tomma ögon förut.
Han stängde av duschen och började ta av henne kläderna. Han försökte att inte se så mycket av hennes nakenhet när han torkade henne med en frottéhandduk. Hon var mycket varmare nu, men verkade fortfarande inte närvarande. Först nu såg han såren på hennes armar. Han svepte handduken runt om henne och började leta efter ett sjukvårdskit. Försiktigt tvättade han av såren innan han lindade om dem. Tom gick sedan för att leta upp lite torra kläder åt henne. Han hittade en t-shirt och ett par boxershorts. Flickan gjorde inget motstånd när han klädde på henne dem torra kläderna. Vad skulle han göra nu då? Kanske borde han ringa efter en doktor? Eller hämta Bill? Men något hos den lilla späda varelsen som satt där i hans t-shirt höll honom tillbaka. Han kände ett slags ansvar för henne. Något sa honom att hon inte skulle uppskatta läkaren och Bill sov säkert sedan länge. Istället lyfte Tom upp henne och bar henne till sin säng. Där bäddade han först ner henne innan han själv kröp ner bredvid och höll om henne. Hon var fortfarande rätt kall och han trodde att hans egen kroppsvärme skulle kunna få henne varm igen. Snart kände han hur flickan andades lugnare och tyngre. Försiktigt såg han på henne. Nu var ögonen slutna och han förstod att hon sov.