HannyBunny

Jag vaknade gråtande ur en dröm idag. Den har spelats upp på min näthinna om och om igen sen dess. På nått sätt så vet jag att det är precis så det kommer att sluta. Det är så det kommer bli. Så jag kan lika gärna sluta hoppas nu. För hur ofta går saker min väg egentligen? Sådana saker går alltid helt förbi mig i alla fall.

Det bästa med helgen och SOF, ja förutom att träffa alla gulliga och roliga c-are då, det var att jag äntligen vet vad jag vill! Eller ska man säga vad jag inte vill? ag vill verkligen inte gå kvar som ekonom. Jag vill inte det! Så om jag inte kommer in på programmet jag sökt (sen anmälan är ingen höjdare även om jag har bra betyg) så tänker jag hoppa av. Vet inte riktigt vad jag ska göra istället i så fall, men det finns alltid något man kan roa sig med...

Just nu vill jag bara hem till småland o mina söta små älsklingar där. Älskade att du blev så glad för att jag ringt Jenny! Tack för att du finns där för mig i vått o torrt även om vi typ aldrig ses.

"I sing it one last time for you. Then we really have to go. You've been the only thing that's right in all I've done./.../Light up, light up as if you have a choice. Even if you cannot here my voice I'll be right beside you dear. Louder, louder, we'll run for our life"