HannyBunny

Jag känner mig så ledsen och ensam just nu. Har insett att allt är så som jag inte vill att det ska vara. Och kanske trodde en liten del av mig att du skulle råda bot på det, men så är det ju inte.

Ibland längtar jag tillbaka till dem där dagarna när allt verkade så lätt. Jag vet att livet hade en benägenhet att fucka sig då med, men det var lättare att ta. Till och med ett svek gick att komma över.

Men den största svikaren är nog jag. Jag sviker mig själv och andra gång på gång och krymper.... Min själ är så liten och bräcklig och jag hade nog hoppats att du skulle kunna blåsa liv i den. Men än en gång står jag här lurad och bortglömd.

Kan du inte bara komma och hålla om mig. Viska vackra ord i mitt öra. Lägga mitt pussel och leta upp dem bitar som är borta. Jag själv är blind och kan inte se dem. Snälla lägg mitt pussel och försök göra mig hel igen.

Jag har aldrig behövt någon så som jag behöver dig just nu. Och ändå är du den jag litar minst på. Den jag vet kommer hugga mig i ryggen så fort jag vänder mig om. Som kommer ta chansen så fort jag sänker min garde. Men snälla bygg upp mig innan du lämnar mig i en blodpöl.